Beror på hur väl jag känner personen och varför det ser ut som det gör.

Jag har en vän som av olika psykiska problem inte riktigt klarat av att sköta städning, hygien osv. Han har helt enkelt mått för dåligt. Men han är min närmsta vän, så med honom gjorde jag helt enkelt så att jag hjälpte honom med städningen med jämna mellanrum.

OM man ska säga sanningen i din situation så bör man gå väldigt varligt fram. Men om det inte är nån man är jättenära vän med så brukar det väl ofta funka med "kan vi inte träffas på stan istället?".

Jag har städat. Det har oftast varit manliga bekanta som har varit värdelösa på att städa. Jag brukade inte kunna klara av att se på det så jag har erbjudit mig att städa och de alla var otroligt tacksamma och kunde hålla det fint och rent en lång tid efteråt. :)

Jag har faktiskt också hjälpt till att städa, i två fall. Där har det dock handlat om nära vänner. Hjälpte först till med storstädning och sedan med underhållsstädning när jag var där och hälsade på. Ibland krävs det inte så mycket mer än att man hjälper till att sätta igång: "Jag tar tag i disken så plockar du upp på golvet i vardagsrummet!" Sedan går det av bara farten, eftersom man hjälps åt.

I de få fall där det äckliga hemmet har tillhört en ytlig bekant, så har jag helt enkelt bara föreslagit att vi setts någon annanstans, inte nämnt någonting om städningen, det är så jäkla förnedrande… Det värsta för mig är dock inte att det är skitigt, utan att det luktar illa - har lika svårt för att umgås i en lägenhet där det röks inne flitigt som i en lägenhet där det är smutsigt. Kattpiss är ytterligare en sån där grej som gör att jag nästan vill vända i dörren.

Mitt ex, som bodde hemma, tvingade jag att städa. Var där kanske fyra gånger på två år. 

En kompis har jag inte sagt något till. Han har en annan vän som står honom närmare som försöker peppa honom. 

I båda fallen såg jag till att vi köpte färdigmat för att slippa använda köket. När jag kom hem slängde jag alla kläder i tvätten och tog en dusch.

Jag har växt upp i ett delvis äckligt hem. Försökte hålla rent på mitt rum, och jag hjälpte till sedan barnsben. Fast toa och kök är ju inte lätt för ett litet barn eller större att hålla rent efter tre personer + gäster.

Då jag flyttade hemifrån utvecklade jag och lillebror OCD istället. Ett slags bevis på att vi kunde ändå, fast vi inte lärt oss hemifrån antar jag.

I nutid är det väldigt viktigt för mig själv att hålla kök och badrum rent. Disken kan stå i dagar, men så länge den är avsköljd så är det okej. Sedan är jag utbränd sedan ett par år, så det är förstås inte så rent som jag önskar. Fast det är nog normal-standard.

Har nära släktingar som har äckligt dock. Hur gör jag? Inte undviker jag dem, då får vi ju inte ses. En äldre handikappad släkting hjälper jag då jag är där. Diskar, slänger sopor osv. Och så tvättar jag kläderna då jag kommer hem och duschar oss alla (inkl hund). Är nog van vid "äckel" även om jag inte vill ha det hemma själv. Eller ja, vem vill ha äckligt? Det handlar väl mer om förmågan att komma fram till skurborsten. En god vän har boendestöd som pushar henne, annars tänker hon inte på det och rumpan är väldigt tung då det gäller städning.

Jag har haft både bra vänner och bekanta som har det väldigt ofräscht hemma. Även om jag önskar att jag snällt kunde säga att jag inte vill komma för att det är äckligt hos dom eller att dom får städa lite innan jag kommer så gör jag inte det. Jag avslag dra vita lögner om varför jag inte kan komma på besök eller försöka få dom med utanför bostaden och göra något där istället. Ibland "måste" man dock, då brukar jag precis som några ovan sagt tvätta både mig själv och kläderna när jag kommer hem. Jag tiger och lider helt enkelt.

Jag är uppvuxen i ett äckligt hem. Jag själv är inte heller asbra på att städa, men jag är bättre än mina föräldrar. När jag har det intensivt i skolan hinner vi inte städa, och sambon hinner inte heller alltid. Som tur väl är så är vi båda slarviga, så den ena lider inte av det liksom.

Jag brukar säga till folk att jag har det stökigt. Och att de får stå ut med det, vill de inte komma så behöver de inte liksom. Men jag föredrar alla dagar i veckan att ha det fräscht så att alla som vill kan komma. Men ja. Mina vänner är ärliga mot mig, och kan säga, nämen vad skitigt där är eller så. Och så tycker jag det är bra att ha. Jag uppskattar ärlighet i alla lägen. Men om jag själv tycker att här är för grisigt, då ser jag till att städa ifall någon ska komma hit. Så enkelt är det liksom! 

Dock hos oss kan det vara disken som är värst liksom, inte att det luktar illa men det ser illa ut. Luktar inte illa här annars heller, för jag är jävligt luktkänslig. Jag tror vi är mer ett stökigt hem liksom. Har tre katter (väldigt rumsrena) och en hund (samma där) som dock välter saker överallt. Och hunden har en tendens att dra in skor i sängen/soffan/fåtöljen. Och katterna öppnar garderoberna så att allt hamnar på golvet. Inte okej! xDD Så där ligger grunden mycket för att det är stökigt xD Inte bara vi som är stökiga, våra djur med! xD

Det beror på vem det är som har skitigt. En av mina föräldrar och dennes respektive har det riktigt skitigt hemma och det levde jag i under flera år. Där är det ingen mening att påpeka någonting. När jag och sambon är husvakt så lägger vi ett lakan i soffan, diskar allt vi ska äta ifrån, "sanerar" matbord och dyl.

En vän som brukade ha skitigt hemma brukade jag påpeka det för😛 Sa åt henne halvt på skämt att jag skulle anmäla henne till ett städprogram. Sa alltid när jag kom hem till henne att jag tänker inte ta av skorna för ditt golv är så kletigt^^ Hon var medveten om det och brukade själv påpeka om jag och sambon låtit disken stå någon dag för mycket. (Hon bor i en annan stad idag så jag brukar inte vara hemma hos henne även om vi fortfarande ses).

Min bror klagade jag också på att han hade det sktigt hemma för några år sedan. Han hade inte kunnat bry sig mindre😛

Skulle det vara någon jag inte stod nära så skulle jag nog inte säga någonting. Skulle det vara en person som jag stod nära och som t ex var sjuk så skulle jag hjälpa till att städa.

9# hm om du menar på det viset så här vi nog snarare stökigt än äckligt.faktiskt. Vi har det nog inte så illa ändå!t:-o.

#9 Vem skrev du till?🙂

9# Jag svarade till 8# Det blev knasigt i mobilen. :/ Fattar verkligen inte nya mobilversionen!

#11 Aha antar att du skrev till mig då^^ 

Vad som är skitigt är en definationsfråga men så finns det ju de exempel där ingen skulle kalla det för någonting annat än skitigt. Sådana hem har jag sett🤪

När jag tycker att det börjar bli skitigt hemma så jämför jag och kommer fram till att vi nog har det ganska rent hemma😛 Jobbar som städerska så jag har sett många skräckexempel på vad skitigt kan vara…

Jag tycker att det är stor skillnad på att ha det stökigt och äckligt, detta nämnde jag iof i mitt första inlägg. Stökigt för mig är när det är saker överallt, eller när grejer inte ligger på sin plats. Med detta brukar det även finnas en del damm. Men skitigt är när hemmet är smutsigt. Bordet är smutsigt och fullt av matrester, kiss på och runt toastolen, man har spillt saker på golvet som man inte tagit upp, katten har spytt på golvet för flera dagar sedan men man tar inte upp det, det står gamla matrester både högt och låg osv.

Just detta är en svår fråga.. vore det bara bekanta är det inte svårt att vara för upptagen utan att det märks, men vore det nära vänner vet jag faktisk inte hur jag skulle gjort.. :S